Tillägnad E______ T. / Sammansmältning [t002]

erigerad, välvd
röd rök mot himlavalvets blå skugga
det regnar lätt,
och dansen virvlar,
i skimret.

Julgröt OD [Tvåsylt]

Jultusch, vattenpuck
har du någon ål?
Brysselkålen fick problem
med passkontroll och BRÅ
Klangerklock, julmatsbråck
REiNfeildt klagar på
Släden står och väntar på
att nosen hans blir blå

Jag sitter under fällen från renen jag kört på
och äter karameller av hårdnad sylt och svål

för!
INGET STOPPAR FETTOT SOM SPARKAR NER DIN DÖRR!
ÄTER UPP DIN [invektiv] GRÖT OCH DRICKER UPP DIN ÖL!

Nöff nöff, polkagris
har du kommit fel?
Samma mantra år för år
¥€$! Tack! Hej Hå! Skål!

Uppgående [d022]

Omstöpt i en långt bättre form
den första i en ny rad

Ser ingen ondska med utstuckna ögon
          En enkel handling för salighet!
Hör ingen ondska med bortslitna öron
          Oemottaglig för omvärldens lögn!
Talar ingen ondska med avtuggad tunga
          Ett slutet system - ingenting in, inget ut!

En högre form att sträva mot och uppnå
ett utplånande, ett uppgående
med konstant smärta som ledsagare
är nu, kommer alltid vara
en slutförvaringsprodukt

Den vänsterhäntas väg [d021]

Vägskäl, väg väl, öppen framtid i ängmark
          Kvicksand
Så fort det ändras, morän, stenras
Fall under, fall för evigt, ett kallt krig
          Umbra
Rimfrost, tjäle, fallande värde
Ymers ande, en kall vind
          Stenkross
Kvarts i kristall, en utäten skalle
Häxringad mark, sex munnar att mätta
Avgnagd arm, ett rättfärdigt blot
Han valde en väg och stod hedersamt
          Vägskäl
Ett skäl att väga in
Heder och rätt, fruktan och svek
Öppen framtid i sankmark, nedfall
Kristalliserad presumtiv natt
          Väg väl

En stadspromenad [d020]

Skyltar, plåtpergament med moderna runor,
högljutt stansade med kryptiska ord -
Affären upphör! Slutrea! Dödsbo!
Glädjeberikad rossling, börsnoterat blod.

En isgata nedsmetad med kvarglömt liv,
glasskärvor, kemiskt berikad onyttighet.
I mörkret slår foten i en sovande hund,
strypt av sitt koppel; en läxa? gå förbi!
Gå runt och inkassera marknadspriset för din tid.

Gatlampan skimrar så varmt och så tryckt
Imorgon är en ny grann dag av det liv som blivit kvar.

Kärna [d019]

Har jag tagit det för givet, det ljusa i livet
ej uttryckt, ej modellerat
i ljuspunkters skepnad.

Förvägras jag i förnekelse
eller förnekar jag för slippa det
en livstrött, uppkastad, bjärt ljus upprepelse.

Det talar till mig från
 den klara källans vatten
Speglande vad som dväljes
 så långt där inne
Ett viskande ljus
 i ett kompakt mörkt rum
Livet är mitt eget
 och livet är min dröm

Horologium [d018]

Allt fluktuerar
Söker ett uttryck
Sant för stunden
Om än inte för livet
Kanske för mörkret
Bakom stängda ögon

Insomnia [d017]

Jag är trött, riktigt trött. Inte så att jag vill sova. Det är jag trött på att göra. Jag sover på natten, oroligt, dåligt och automatiskt. Jag sover på dagarna som bara klickar förbi som så många andra redan har gjort.

Jag är trött, riktigt trött på mig själv och den situation jag verkar vara fast i. Inte så att jag vill sluta leva. Det är jag inte trött på att göra. Trots allt. Men varför, till vilken nytta, egentligen?

Det här måste få ett slut. Jag vet inte när jag var riktigt vaken senast. Jag vet inte när jag var genuint glad senast, bara glad för att ingenting direkt var fel. Inte som ett automatiskt svar på saker direkt avsedda för att avleda uppmärksamhet och vara flyktigt tillfredsställande, eller konstruerat lyckorusinducerande. Om jag rör huvudet tillräckligt fort skiner världen. Vilken utsikt, här på kanten.

Jag är trött, riktigt trött på att jag inte längre har ett lätt svar på den frågan jag ställt till mig själv så många gånger under åren. Varför? Ett ledmotiv. En koan för att visa meningen av livet - Varför? varför försöka? Det ÄR svaret som just är svaret. Rekursivt? Ja, just i att svara på frågan Varför så ger man mening åt livet. Vilken mening det än är - Varför inte?

Jag är trött, riktigt trött. Inte så att jag vill sova. Det är jag trött på att göra.

Fuga för hopprep, hopp 1-12 [Ettsylt]

Ett apa, två apa.
hoppande på motorväg
nedanför en bro

Tre apa, fyr apa.
brinnande på vägg
sotad svart av eld i natt och utan paraply

Fem apa, sex apa.
i ett träd i en park
en homologisk trädgård vid en anlagd damm

Sju apa, åtta apa.
vi stannar uppe sent
och låser dörren för maran i natt

Nio apa, tio apa.
med maskingevär och svärd
djungellag och cement, i blinkande neon

Elva apa, tolv apa.
på väg mot pandemi
en sista titt på evigheten!

Varsågod och skölj; och var snäll och spotta ut.

Isomer [d016]

Har du någonsin känt så här?
fångad i ett nät av lögner som klingar så sant
bitande syra mot naken hud
paralyserad/katatonisk, inuti i upplösningstillstånd

Fjättrad av en kedja smidd av obrytbar metall
en amalgam av självvald ensamhet av skam av hat
med en bests varma andedräkt mot en blottad nacke
och en tryckande känsla från ditt bröst

En rekursiv individ, som existerar för att existera
har du någonsin känt att ditt liv inte är ditt
inte är gott, inte är vackert eller önskvärt
av någon anledning förutom att du är vid liv

Har du någonsin tänkt att du borde känna så här
klamrandes fast vid skenverk och tom rutin
kanske finner jag syfte i död som jag inte fann i liv
som näring kanske mull kanske dröjande tankeverksamhet

Fundament eroderade av veckovis inaktivitet
urholkad existens utan livlinor utan rörelse
hur många veckor tar det innan kroppen hittas
En saponinstod framför teven, kallt skimrande

Dis [d015]

Att hoppa rakt upp
i en dörrkarm
av full kraft
spräcka skallen
som av en olycka
Bara ligga
kvar bedövad
och låta sömnen
komma åter
som en röd klibbig dimma
Ibland är det lättare att skada
än att gråta

Stavbärare [d014]

Jag har inte längre meddelarfrihet
men jag måste skriva, ändå.
Är det den nya tidens ordning
eller förändringar igångsatta
före tidräkningen vår?

Ljuset rusar via tunnelseendet,
i ny stambanefart.
Skälv Yggdrasil, skaka Whack chan
alltingets färd mot intighet.

Rituellt självmord,
förnekelse av
fortsatt medvetande.
Drar ut mina
egna inälvor,
och siar så om framtiden.
Endast då
kan stormfågeln få
yppa sanna fraser

Inte ett offer för andras räkning
Av nöd ett blot för min skuld
Vid källans klara vatten hör jag dem tala
"Rista blodörn på samhällets grund”

Olja [d013]

segment av text; fragment
döda djur från en hjärnbarksslätt
.en gång levande, senare as, än senare fundament
..under stort tryck under tusentals revolutioner
...destillerade, likt svart guld för hjärnans verk
..vid en användning ett gissel, ett annat en triumf
.ett sant ämne att tillbe vid ett rökande altare
disparat. eller desperat. måste finna något, Någotartat.
lika gärna stanna? fragmenterad hjärna.

jus ad bellum sacrum [d012]

1373, 1441
Den nya världens ordning
samlad under ___
Nu finner vi oss åter
   utan vatten, utan skydd
Förryckt brinnande buskar
   förlöser oss från synd sunt förnuft

(en andra) Vandring [d011]

Tungsint på väg till graven
vid en spegling av mig själv
i den klara källans vatten
hör jag dem tala
Hör döda röster i etern,
de väger upp min själ

Tror ej på evigheten
förgänglighet är liv
Källans klara vatten
speglar upp sin ekvation
Livet är mitt eget
att leva på mitt sätt

Tungsint på väg tillbaka
från källans klara djup
Etern fylld av raster
jag inte kan förstå
har skrivit mina sex rader
drömmer om en fager, god död

Rorschachtest [d010]

Rorschach
Vad ser du? Symmetrin talar,
viskande, förförande, skriande, danande
Kaosartade strukturer
ur framtidsdimmans utkanter

Rorschach
Vad ser du i symmetrin omkring mig?
så virvlande, vindlande, vedervärdigt
Ändamålsvidrig glidning ner
i de grundläggande förtrycken

Rorschach
Det du se är fundamentet,
fast, konstant, oomkullrunkeligt
Du är syra, regn, pareidolia, global smuts
och urholkandet är din natur

Grottan rämnar snart
Rorschach

Ett tyst val V2.0 [d009]

En dödszon för köttiga lustar
utanförskapets lugnande skugga,
skärvor av moderns innersta väsen;
fragmenterade eller endast fraktaliserade?
Gapskrikande insekter.
Gröna känslor långt bortom röda gränser
döende i drömmar, vakna tillstånd och tristess
i protoplasma förlorad.
Den centrala dogmen, någonting ruttnar - år ut, år in
Absolut Terror, Girig Cancer -
sväljer omvärlden utan att någonsin bli mätt,
rituell kannibalism och förnyad terror.
Åter, igen sittandes i ingenmansland, grå skymning,
   svarta tankar och bländande tom vit framtid -
en hologramatisk skärva av en större bild?
   en punkt i ett kaosartat mönster?
försvinnande små chanser till påverkan.
Åter, igen sittandes med en skärva i venen,
   pulserande utrensande liv -
en vacker dröm.

Lex Orwell Lied [d008]

Lyft fanan högt, vi firar folkets frihet
Marcherar tätt på fordon frejdad jord
Min broder, säg vem gräver graven sedan?
Marscherar stolt på väna minnen blott

Gör gatan fri för de gråa skådespelen
Håll sikten fri när stormen rusar in
Med några stolta korsfararillusioner
Vår frihet fornstor skall graven vila i

Vår flagga hör tordönskalvens röster
och tolkar folkets vilja i sin dans
Låt ej vrede inför något okänt segra
Låt ej träldom bli vårt sista arv

Håll fanan högt för frihet går nu marschen
En svensk tiger ej emot förfall
Håll lagens sköld fri från totalitära fläckar
Nu svallar blod för det land vi leva i

Partiell förlamning [d007]

Man tittar genom fönstret
Genom glas och tegelsten
Ser man smärta och liv
Hela världen tränger på
Ut på mitt TV-rums golv
Inte ens i min egen borg får jag vara ifred
Allt för mycket på en gång
Information Overdrive
Allt för mycket tränger på
Spränger i min skalle
Allt och alla är här nu
Alla på en gång
Ifred är endast den utan känslor, utan hopp
Alla bilder, ljud och text, förlamar mig igen
En partiell härdsmälta
Jag sprängs om och om igen
Man rör en hand
Man ser en bild, splittrar illusionen
Hologrammet splittras, en ros till fem miljoner
Alla skärvor är en bild ur ett annat mönster
Jag slår av TV:n men det hjälper ej
Jag blundar men ser fortfarande
Världen är etsad i min skalle

... [d006]

Jag har ingenting
ingenting annat är hopp
för min framtid / mitt liv / karriär,
alla har förhoppning -
det hör jag dem säga
och säga &
säger & säger
Att allting ordnar sig, allting blir så fint
efter regn så... snart så skiner solen
bara kämpa, stå ut, lite till / lite till / lite till

Jag har ingenting
ingenting annat än hat
för min kropp / mina tankar / humör,
mina vanor.
Jag föraktar vad jag säger
spelar hoppfull, nöjd,
glad & tillfreds.
Någon gång måste nog nått hända, bara kämpa på
så bra / så fint / så ordnat

Jag har ingenting.
Ingenting annat än dig.

Bevingad [d005]

...och jag tågade ner för trappan
och insekterna skrek
- insnörade metalliska tjut. och jag grät -
mass-! lust-! serie-! ritual-! heder-! styck-!
Droppande metall, korroderad miljö
speglandes förfallet i Homo Sapiens död.
Vetenskap, teknik, samhälle, konst,
en återvändsgränd
eller Singularitetens bästa hopp?

Tillägnad C_____ N. / Aggregation [t001]

...som en dag!
...som en ros!
som en varelse som vissnar, obrukbar?
Nytt formspråk krävs, jag håller dig högre än så.

Du är vatten, du är eld,
du är luft, du är jord,
aggregation;
ger värme, skydd, tanke och näring,
roten till humör,
roten till ansvarstagande,
roten till ifrågasättandets sakrament.

Tyngd av bördor, borden, måsten,
självpåtagna,
hellre än att det tynger andra.
Du bygger hem,
och dit du går,
följer alltid hemmet.

och kring härden,
trots att surt regn piskar, utanför
skiner sann styrka igenom.
allt det goda som borde hända dig
har inte tid nog att hända.
Jag är - alltid, har alltid varit - stolt över dig.

En IEDe [d004]

Skuggor av spöken av minnen som raderats
redundant skördat, obarmhärtigt radierat.
Kraniet lyser upp tystnadens mätta skepnad och kultiverar
ett bördigt slamlandskap för ytterligare grymhet.
Plantera och skörda, lektionen är bortglömd,
dansa till sirenerna med ett break; kudos IEDerna.
Idéerna är gamla, men drar någon i trådarna?
för dockorna dansar och krigstrummorna dånar:
acceptans, ambivalens, resignation - bara ord när solen slukas och midnatt råder.

[Konstrukt] [d003]

Mannens skrik över planerade takås
med delar av avstånd och ensamhet.
Symfoniska röster vid höghusens grunder
sjunger om bergrum och beskyddande natur.

Bygg mig en blomma av stålrör och vajrar,
pollen av skingel och blad av cement.
Bygg mig en skog av armerad järnek
och låt mig få somna i vindmaskinsus.

Kom hör mig skrika när kronbladen faller,
anden som flyr mig vid kvällens attack.
Giftet jag tog slutar vidga mitt öga,
Designen av Säkerhet som redan är dömd.

(ensam - förpassad till mardrömmars rike)
(utan liv; utan vatten; utan näring; utan luft)
(besjälade ting lär mig vandra i tankar)
(som inspiration viskande till ny Konstruktör)

Integritet [d002]

Detta är inte glossolali, detta är rak sanning,
krigstrumma på mitt nervsystem, insup atmosfären.
Detta är dunkla drifter så bär dem stolt,
släpp symboler fria och ge mig rätt att tolka.

Allt du gjorde för att försvara, i mitt namn
var ingenting jag lät dig göra.
Allt du gjorde för att bevara, i mitt namn
vill jag förgöra.

I det starkaste ljuset döljs de mörkaste skuggor.
Räkenskap kommer, inga fler murar.
I det mest kompakta mörker lyser ljuset klarast,
detta är rak sanning, detta är inte glossolali.

Tid [d001]

Tiden flög;
Jag fångade, kultiverade, matade och ombesörjde.
Jag rasade, slet, avlägsnade och omdanade,
en kort antropisk cyklon, över på 7 minuter.
Nu vacklar tiden runt i en cirkel.