... [d006]

Jag har ingenting
ingenting annat är hopp
för min framtid / mitt liv / karriär,
alla har förhoppning -
det hör jag dem säga
och säga &
säger & säger
Att allting ordnar sig, allting blir så fint
efter regn så... snart så skiner solen
bara kämpa, stå ut, lite till / lite till / lite till

Jag har ingenting
ingenting annat än hat
för min kropp / mina tankar / humör,
mina vanor.
Jag föraktar vad jag säger
spelar hoppfull, nöjd,
glad & tillfreds.
Någon gång måste nog nått hända, bara kämpa på
så bra / så fint / så ordnat

Jag har ingenting.
Ingenting annat än dig.

Bevingad [d005]

...och jag tågade ner för trappan
och insekterna skrek
- insnörade metalliska tjut. och jag grät -
mass-! lust-! serie-! ritual-! heder-! styck-!
Droppande metall, korroderad miljö
speglandes förfallet i Homo Sapiens död.
Vetenskap, teknik, samhälle, konst,
en återvändsgränd
eller Singularitetens bästa hopp?

Tillägnad C_____ N. / Aggregation [t001]

...som en dag!
...som en ros!
som en varelse som vissnar, obrukbar?
Nytt formspråk krävs, jag håller dig högre än så.

Du är vatten, du är eld,
du är luft, du är jord,
aggregation;
ger värme, skydd, tanke och näring,
roten till humör,
roten till ansvarstagande,
roten till ifrågasättandets sakrament.

Tyngd av bördor, borden, måsten,
självpåtagna,
hellre än att det tynger andra.
Du bygger hem,
och dit du går,
följer alltid hemmet.

och kring härden,
trots att surt regn piskar, utanför
skiner sann styrka igenom.
allt det goda som borde hända dig
har inte tid nog att hända.
Jag är - alltid, har alltid varit - stolt över dig.

En IEDe [d004]

Skuggor av spöken av minnen som raderats
redundant skördat, obarmhärtigt radierat.
Kraniet lyser upp tystnadens mätta skepnad och kultiverar
ett bördigt slamlandskap för ytterligare grymhet.
Plantera och skörda, lektionen är bortglömd,
dansa till sirenerna med ett break; kudos IEDerna.
Idéerna är gamla, men drar någon i trådarna?
för dockorna dansar och krigstrummorna dånar:
acceptans, ambivalens, resignation - bara ord när solen slukas och midnatt råder.

[Konstrukt] [d003]

Mannens skrik över planerade takås
med delar av avstånd och ensamhet.
Symfoniska röster vid höghusens grunder
sjunger om bergrum och beskyddande natur.

Bygg mig en blomma av stålrör och vajrar,
pollen av skingel och blad av cement.
Bygg mig en skog av armerad järnek
och låt mig få somna i vindmaskinsus.

Kom hör mig skrika när kronbladen faller,
anden som flyr mig vid kvällens attack.
Giftet jag tog slutar vidga mitt öga,
Designen av Säkerhet som redan är dömd.

(ensam - förpassad till mardrömmars rike)
(utan liv; utan vatten; utan näring; utan luft)
(besjälade ting lär mig vandra i tankar)
(som inspiration viskande till ny Konstruktör)

Integritet [d002]

Detta är inte glossolali, detta är rak sanning,
krigstrumma på mitt nervsystem, insup atmosfären.
Detta är dunkla drifter så bär dem stolt,
släpp symboler fria och ge mig rätt att tolka.

Allt du gjorde för att försvara, i mitt namn
var ingenting jag lät dig göra.
Allt du gjorde för att bevara, i mitt namn
vill jag förgöra.

I det starkaste ljuset döljs de mörkaste skuggor.
Räkenskap kommer, inga fler murar.
I det mest kompakta mörker lyser ljuset klarast,
detta är rak sanning, detta är inte glossolali.

Tid [d001]

Tiden flög;
Jag fångade, kultiverade, matade och ombesörjde.
Jag rasade, slet, avlägsnade och omdanade,
en kort antropisk cyklon, över på 7 minuter.
Nu vacklar tiden runt i en cirkel.