[Konstrukt] [d003]

Mannens skrik över planerade takås
med delar av avstånd och ensamhet.
Symfoniska röster vid höghusens grunder
sjunger om bergrum och beskyddande natur.

Bygg mig en blomma av stålrör och vajrar,
pollen av skingel och blad av cement.
Bygg mig en skog av armerad järnek
och låt mig få somna i vindmaskinsus.

Kom hör mig skrika när kronbladen faller,
anden som flyr mig vid kvällens attack.
Giftet jag tog slutar vidga mitt öga,
Designen av Säkerhet som redan är dömd.

(ensam - förpassad till mardrömmars rike)
(utan liv; utan vatten; utan näring; utan luft)
(besjälade ting lär mig vandra i tankar)
(som inspiration viskande till ny Konstruktör)