Kärna [d019]

Har jag tagit det för givet, det ljusa i livet
ej uttryckt, ej modellerat
i ljuspunkters skepnad.

Förvägras jag i förnekelse
eller förnekar jag för slippa det
en livstrött, uppkastad, bjärt ljus upprepelse.

Det talar till mig från
 den klara källans vatten
Speglande vad som dväljes
 så långt där inne
Ett viskande ljus
 i ett kompakt mörkt rum
Livet är mitt eget
 och livet är min dröm

Horologium [d018]

Allt fluktuerar
Söker ett uttryck
Sant för stunden
Om än inte för livet
Kanske för mörkret
Bakom stängda ögon

Insomnia [d017]

Jag är trött, riktigt trött. Inte så att jag vill sova. Det är jag trött på att göra. Jag sover på natten, oroligt, dåligt och automatiskt. Jag sover på dagarna som bara klickar förbi som så många andra redan har gjort.

Jag är trött, riktigt trött på mig själv och den situation jag verkar vara fast i. Inte så att jag vill sluta leva. Det är jag inte trött på att göra. Trots allt. Men varför, till vilken nytta, egentligen?

Det här måste få ett slut. Jag vet inte när jag var riktigt vaken senast. Jag vet inte när jag var genuint glad senast, bara glad för att ingenting direkt var fel. Inte som ett automatiskt svar på saker direkt avsedda för att avleda uppmärksamhet och vara flyktigt tillfredsställande, eller konstruerat lyckorusinducerande. Om jag rör huvudet tillräckligt fort skiner världen. Vilken utsikt, här på kanten.

Jag är trött, riktigt trött på att jag inte längre har ett lätt svar på den frågan jag ställt till mig själv så många gånger under åren. Varför? Ett ledmotiv. En koan för att visa meningen av livet - Varför? varför försöka? Det ÄR svaret som just är svaret. Rekursivt? Ja, just i att svara på frågan Varför så ger man mening åt livet. Vilken mening det än är - Varför inte?

Jag är trött, riktigt trött. Inte så att jag vill sova. Det är jag trött på att göra.

Fuga för hopprep, hopp 1-12 [Ettsylt]

Ett apa, två apa.
hoppande på motorväg
nedanför en bro

Tre apa, fyr apa.
brinnande på vägg
sotad svart av eld i natt och utan paraply

Fem apa, sex apa.
i ett träd i en park
en homologisk trädgård vid en anlagd damm

Sju apa, åtta apa.
vi stannar uppe sent
och låser dörren för maran i natt

Nio apa, tio apa.
med maskingevär och svärd
djungellag och cement, i blinkande neon

Elva apa, tolv apa.
på väg mot pandemi
en sista titt på evigheten!

Varsågod och skölj; och var snäll och spotta ut.

Isomer [d016]

Har du någonsin känt så här?
fångad i ett nät av lögner som klingar så sant
bitande syra mot naken hud
paralyserad/katatonisk, inuti i upplösningstillstånd

Fjättrad av en kedja smidd av obrytbar metall
en amalgam av självvald ensamhet av skam av hat
med en bests varma andedräkt mot en blottad nacke
och en tryckande känsla från ditt bröst

En rekursiv individ, som existerar för att existera
har du någonsin känt att ditt liv inte är ditt
inte är gott, inte är vackert eller önskvärt
av någon anledning förutom att du är vid liv

Har du någonsin tänkt att du borde känna så här
klamrandes fast vid skenverk och tom rutin
kanske finner jag syfte i död som jag inte fann i liv
som näring kanske mull kanske dröjande tankeverksamhet

Fundament eroderade av veckovis inaktivitet
urholkad existens utan livlinor utan rörelse
hur många veckor tar det innan kroppen hittas
En saponinstod framför teven, kallt skimrande